Reportage

         

Elvis Framgångsrika Liv

Jag hade precis landat i Missisippi, den stad där min exklusiva intervju med Elvis Presley skall äga rum. Regnet hänger i luften och jag är spänd av förväntan. Jag tar mitt bagage och ropar till mig en taxi. Vi skall ses hemma hos honom. Jag talar om för chauffören vilken adress vi skall till och han kör.  Vi stannar utanför huset och jag ser legenden komma mot mig. Vi tar i hand och går in. Elvis är avspänd och lugn, mycket lugnare än jag. Han säger till mig att slappna av och vi sätter oss ner.

Jag sätter mig bekvämt i hans goa fotölj och frågar honom hur hans uppväxt har varit.
Elvis drar sitt svarta blanka hår bakåt, han suckar lite och svarar.
- Vi hade det fattigt o grått hemma 42kvadratmeter , vi hade inte råd till min brors begravnings sten, som dog till födslen.
Jag lyssnar flitigt medans jag ser att solen börjar resa sig i regnet och vi ser en regnbåge lite längre bort. Elvis ler lite smått och får den här glimten i högat när han tittar ut. Jag blev varm inom mig o se hur bra han mår. Jag fortsatte fråga Elvis om hans framgång.
Varför blev du känd?
Elvis kollar på mig med hans ljus blå ögon och svarade.
- Jag kom med i Hall of fame i dom först intagnings åren. När musik tillskrivten rolling stones skulle välja dom bästa sångarna gemon tiderna kom jag på 3dje plats. Jag var med på största musik tidningen i storbrittanien och dom valde mig som den bäste sångaren.
Jag känner mig lugnare nu när Elvis börjar prata, allt känns så spännade man vill lixom aldrig att han ska sluta prata. Jag lutar mig tillbaka och frågar Elvis.
Hur gick din kända tid, vad förmedlade du till världen?
Elvis var snabb med den frågan han fick ett stort leende, direkt när jag sa frågan.
- Jag blev ju världs kände, alla visste vem jag var. Gjorde mycket konserter och alla uppskattade de jag gjorde. Jag hade pengar och de gick bra, men allt har en baksida, jag började ta droger för de liv jag levde.
Elvis vredsig lite utåt och fick ett litet besviket ansikte när han kollade ut och hade en djup blick.
Jag kollade på Elvis och såg hans besvikna ansikte.
Jag blev lite fundersam så jag frågan, Hur kom det sig att du började med droger?
Elvis har fortfarande kvar de ansikts utrycket, han la sin hand på hjärtat och suckade.
- Jag hade så mycket för mig, jag var och spelade nästan varje dag, jag hade tryck och press på mig o de gjorde så jag va tvunget att hitta ett sätt att slappna av och de hjälpte drogerna mig med.
Fann det inget annat sätt o göra?
- Tydligen inte, jag hade så mycket hela tiden och mådde inte bra medans de gick bra.
Jag nickar på huvudet och känner mig helt nere. Elvis sa till mig.
Du behöver nog gå nu...
Jag förstår vad han sa och jag lyssnar, jag går mot hallen jag tänker mycket hur de kunde bli så här, kunde de vart hans barndom? Jag funderar på de medans jag går mot dörren, jag sätter på mig min jacka och mina skor och säger hejdå till elvis. Jag går ut hur ytter dörren med ett tungt huvud medans de öser ner regn, jag sätter min jacka över huvudet o springer till taxin som nyss kom. Jag funderar mycket när jag sitter i taxin påväg till flyget hem.
- Elvis har gjort mycket till världen, han fick igång musik världen rejält. Men jag tycker synd om honom men han kunde inte göra något åt att han inte kunde slappna av någon gång, att han alltid var tvungen att flänga o flyga.
Jag är framme på flygplatsen och regnet har slutat fallit, jag går in och sätter mig i flyget, nu känns det som jag har känt Elvis hela livet.